Det gamla stadshuset inrymde stadens förvaltningslokaler i de övre våningarna. Sannolikt berodde det på att de olika förslagen skulle bli alltför kostsamma för staden. Förutom förvaltningslokaler skulle byggnaden innehålla post, telegraf, polisstation, enklare matservering, kafé, spritbolag och resanderum. Men det skulle dröja till slutet av 1930–talet innan stadshusplanerna sattes i verket på riktigt. Nya förslag presenterades, bland annat från den framstående arkitekten Cyrillus Johansson som ritat flera bemärkta byggnader i Stockholm.

Uppdraget gavs till slut till arkitekten Gösta Gerdsiö och arbetet tog fart.

I slutet av sommaren 1942 började Stadshuset närma sig fullbordan och på hösten togs de först lokalerna i anspråk. Det nya huset byggdes även som tingssal och nu flyttade domsagans kansli in, liksom drätselkammaren (kommunstyrelsen), polisen och landsfiskalkontoret.

Det gamla rådhuset stod fortfarande kvar bakom nybygget och utbjöds till salu genom anbudsförfarande. Ett anbud på 800 kronor hade inkommitfrån byggmästare Folke Petersson i Borgholmoch detta antogs. Värmeledningen, liksom den öppna spisen i rådhussalen och dörren till arkivet ingick inte, och vidare ålade det köparen att avröja tomten. Värmeledningen kom senare att monteras i brandstationen, vilken saknade uppvärmning.

Den 12 januari 1943 hölls det första tingsmötet och den 28 januari det första fullmäktigesammanträdet.

Den 13 februari stod Stadshuset färdigt, vilket beskrevs så här i Ölandsbladet:
”Borgholm har fått en monumental, vacker byggnad och en förnäm stadsbild att visa turister och främlingar.”